torsdag 2 februari 2017

Sameblod


Manus och regi Amanda Kernell.
Sameblod utspelar sig på 30-talet, då samiska barn från renskötarfamiljer blev tvingade att gå i en så kallad nomadskola, en typ av internatskola. Två sådana barn är systrarna Elle Marja (Lene Cecilia Sparrok) och Njenna (Mia Erika Sparrok). I skolan är barnen förbjudna att prata sitt eget språk med varandra, det är svenska som gäller annars blir det smäll över händerna. När skolklassen går förbi grabbgänget i byn för att gå på promenad får de glåpord och kommentarer om hur de luktar kastade efter sig.

Elle Maria briljerar i klassrummet och blir lärarinnan Christinas favorit. Hon får till och med dricka kaffe hemma hos Christina en kväll när de andra barnen gått och lagt sig. Desto värre blir sveket när rasbiologer från Uppsala kommer ”på besök”. Elle Marja välkomnar dom på svenska med de meningar hon övat in till perfektion, ivrig att visa vad hon kan för de viktiga gästerna. För att sedan, efter stränga uppmaningar från lärarinnan, få sitt huvud mätt och bli fotograferad naken.

Efter detta inser Elle Marja att en same inte är värd någonting. Läsa vidare i Uppsala får hon inte heller, för det klarar hennes hjärna inte av berättar lärarinnan, trots att hon haft rätt på allt. Hon tar Christinas kläder och namn och reser med tåget till Uppsala för att skapa sig ett nytt liv.

Filmen är baserad på researchintervjuer Amanda Kernell gjort med äldre samer som berättar om sina upplevelser från denna tiden, men också vad de samiska barnen som spelar i filmen har varit utsatta för idag. De rasbiologiska undersökningarna följer samma protokoll och använder sig av originalinstrument från 30-talet. Kernell berättar i en Q&A efter filmen att vissa undersökningar var så fruktansvärda att hon inte ville upprepa dom i filmen. Samtidigt var det viktigt att förmedla hur pass fruktansvärt det faktiskt var. En balansgång där jag tycker Kernell lyckats perfekt, varje kamerablixt känns som ett slag i magen. 


Språken i Sameblod är sydsamiska och svenska. Sydsamiska är Kernells modersmål och ett världens mest utrotade språk med ungefär 500 personer som talar det. Bland dessa ville Kernell hitta två systrar i tonåren som sysslade med renskötning. Helt enkelt ett ganska litet urval, men där fanns systrarna Sparrok som gör helt otroliga rollprestationer. Lene Cecilia Sparrok har inte många repliker, men förmedlar en hel historia i sitt ansikte, som är i fokus den största delen av filmen. 

En fantastisk film som alla måste se. Jag kan säga att jag grät inte bara i salongen, utan även när jag återberättade en av filmens scener i efterhand, så stark är den.




Sameblod är den första filmen att finansieras av International Sámi filminstitut. Nu är målet att finansiera en film om året- Intervju med Anne Lajla Utsi, chef för institutet kan ni höra och läsa här
Filmen tävlar i Dragon Award Best Nordic Film.
Sameblod går upp på svenska biografer den tredje mars.  
Filmen kan ses i kontexten av att Sverige är en av de länder med ursprungsbefolkning som inte signerat FNs urfolksdeklaration (UN Declaration on the Rights of Indigenous Peoples) samt att den svenska riksdagen och regeringen ännu inte fattat beslut om en oberoende sanningskommission som behandlar de övergrepp som skett på samer i Sverige.